wistbacka

Detta är tre tatueringar. Den första syns inte längre. Den gjorde jag när jag var fjorton... En skum kompis, som förmodlig behövde pengar till knark och andra nyttigheter, hade köpt en tatueringsmaskin. För 75 kronor karvade han in en banderoll med mitt namn på min axel. Otroligt fult.

Jag gömde min axel i flera år. Till slut visade jag min synd för mina föräldrar. Tillsammans gick vi till en läkare för att få tatueringen borttagen. Men, tyvärr var det ingen tjänst dom erbjöd längre om inte tatueringen satt i pannan typ...

Men efter några år, jag vet inte exakt när. Kan det varit fem, sex år sedan kanske? Så tatuerade jag över min äckliga knarkarbanderoll. En färgglad fisk pryder sedan dess min axel. Ni kan kanske föreställa er vilken lättnad detta inneburit!

Nu i oktober, var jag och min son på Irland. Då skuttade jag spontant in hos en lokal tatuerare som kompletterade min kroppsmålning med en underbar stjärna. Så mysigt!

Nu har jag och sonen bestämt att varje gång han och jag är utomlands tillsammans ska vi bygga ut tatueringen.

Min tatuering har gått från att vara något skamfullt till att vara något... som känns riktigt bra på många plan!