Försvunnet lösenord
Jag har glömt bort lösenordet till min mail!
Samma lösenord som jag har haft ett par år nu... Jisses...
Spontanhandling av konst
Jag och maken har varit i Lund hela helgen. Vi deltog i en mycket intressant konferens som handlade om Scenkonst och Demokrati.
Idag, när vi skulle bege oss hemåt mot Katrinehoolm, uppstod ett glapp i schemat. Plötsligt fick vi en och en halv timme över innan tåget skulle gå. Vi spatserade i vackra Lund och njöt av omgivningarna.
Så fick vi syn på ett urgulligt galleri. Där pågick en utställning med underbara verk! Vi kände oss lyckligt lottade som fick se de underbara tavlorna, figurerna och stolarna tillverkade av Stine van Wynsberghe.
Utställningen hade pågått ett par veckor och skulle avslutas om bara ett par timmar! Vilket flyt va?! Nästan alla konstverk var sålda, utom de allra vackraste tavlorna! Har folk ingen smak eller?
Thomas och jag bestämde oss (vi var rörande överens faktiskt) för att lägga månadens sista pengar på en av de urläckra tavlorna.
Galleriägarinnan Görel Andersson-Lill bröt mot sina principer och lät oss ta med tavlan på direkten. Trots att utställningen inte var över, och trots att vi inte betalat än! Heja Görel!
Här är en bild på en tavla som liknar vår. Sååå cool!
UTMANAD
Jag har blivit utmanad av Sara... Jag ska visa min konstigaste plåtning. SJÄLVKLART! Här kommer en favorit i repris!
(OBS! Det är inte jag som poserar framför kameran, jag står bakom...
Så ni inte tar fel!)
"Lennart, hoppa inte"
"Alleman på däck"
"El snoppo, el poopo"
"Högen på högen"
"Bajjatomten"
Jag utmanar Jocke, Ida och Therese!!! Nu ska man ju visa sin konstigaste plåtning i sin blogg, och Therese har ingen blogg... Men hon får väl lösa det på något sätt! ;)
POLYESTER IS THE SHIT!
Kolla in den här länken! Det är ju bara så rätt. (Snodde länken av Hellgirl)
Jag är inte vegetarian... Jag älskar kött, äter massor av det. Men så är Dubbelmoral mitt mellannamn också! Japp.
Min polyesterjacka är BÄST!
Tofsjäkel
I förmiddags repeterade jag lite teater med mina kollegor på Kulturskolan. Därför fixade jag till en frisyr som passade min karaktär. En ärtig liten tofs, mitt på skallen.
Eftersom jag hade den frisyren hela förmiddagen "tvingades" jag ha tofsen kvar resten av dagen. För ni veeet väl vad som händer om man tar bort en sån tofs? Jo, håret spretar åt all möjliga håll och dessutom gör det ont i skallen...
På eftermiddagen ledde jag en fortbildning för grundskolepedagoger. Och på grund av frisyren blev jag en usel ledare. Jag kände mig skitfjantig med tofsen på huvudet, självförtroendet var nära botten. Jag tyckte att alla himlade med ögonen åt mig.
Sen gick jag på Friskis och Svettis. Och jag riktigt kände hur varenda fjortis på passet (dom var minst en miljon... eller i alla fall sju) stirrade och fnissade... Jag kände mig fetare till och med!
Så kom jag och tänka på när man var liten och ens föräldrar tvingade en att ha ärvda jackor eller förra årets modell på byxor eller... Ja, ni vet. Guuud, så dum man kände sig! Hela dagen blev förstörd och man ville bara dö.
ÅH!!! Till råga på allt! Ikväll, när jag äntligen skulle ta bort tofsen så satt hårsnodden fast. När jag äntligen fick loss eländet följde en hel del hår med. Blä...
Men jag har säkert lärt mig något av det här. Något bra, som jag kommer ha nytta av resten av mitt liv...
Från kärring till älskvärd!
Igår, på jobbet, var det en liten kille som kallade mig kärring.
Idag, efter ett långt och intensivt arbetspass på en skola, dröjde sig en söt liten flicka kvar i lokalen. När hon till slut var ensam kvar med mig sa hon:
"Jag älskar dig"
Sen gick hon. Men efter bara några sekunder kikade hon in i dörröppningen och fortsatte:
"till jag dör"
så gick hon igen.
Det svänger ordentligt i mitt jobb vill jag lova!
Kanske ska lägga till att jag är teaterfröken.
Funkar affischen?
I am a bitch!
Idag har jag blivit kallad kärring. Och den lille killen som sa det hade heeelt rätt. Om man ser det ur hans perspektiv vill säga.
Själv anser jag att jag var nödvändigt sträng.
Hm... "Kärring"... Smaka på det ordet. Rätt coolt på nåt sätt. Motsatsen till mespropp liksom.
I´m a cool bitch. Ur mitt perspektiv.
Brand i Katrineholm
Så sa någon att det brann som attan i ett närliggande hus. Då jag är tämligen nyfiken av naturen gav jag mig iväg för att titta på spektaklet. Och jädrar i havet vad det brann! Och vilken rökutveckling!
Tack och lov bor det ingen i huset, så ingen skadades. Men rätta mig om jag har fel, brinner det inte lite väl ofta nu för tiden?
Så här ligger det till
Men ack vad de bedrar sig.
För faktum är att JAG har den absolut megahäftigaste morgonrocken som någonsin existerat. Jag köpte den i helgen på en marknad i Göteborg för 150 kronor.
Känn er härmed upplysta. Om ni själva trott att ni ägt den bästa morgonrocken, så vet ni nu hur det ligger till. Om ni känner någon som lever i villfarelsen att han eller hon innehar den bästelibästaste morgonrocken, ja då får ni gärna meddela den smärtsamma nyheten att nej... Nej, nej, nej... Som bäst kan man hamna på en tapper andraplats.
Det är dumt att glömma nycklar...
Det är dumt att komma hem till Katrineholm efter en trevlig helg i Göteborg och inse att man glömt sina nycklar i fel stad liksom...
Men det kunde vart värre!
Ty det vore ännu dummare att komma hem till Katrineholm efter en tråkig helg i Göteborg och inse att man glömt sina nycklar i fel stad liksom...
Och så var det ju inte tack och lov!
Man måste se positivt på saker och ting, inte sant?
Mästerkocken Charlie!
Idag lagade tioåriga sonen lunch. Heeelt själv!
Han var hemma från skolan idag för att han kände sig lite krasslig. Vi tolvtaget ringde min mobil och sonen, som frisknat till, berättade att han tänkte laga lunch åt oss. Han visste att jag var på väg hem från jobbet.
Väl hemma bjöds det på köttbullar, ris och dryck. Perfekt tillagat!
Nobelpris va?!!
Summan av lasterna är konstant
I förra inlägget skrev jag om att jag är sååå duktig eftersom jag minskat mitt kaffeintag och dessutom slutat med kvällscigaretten. En viss trötthet och känsla av att inte vara tillfredsställd har dock dykt upp i kropp och själ.
Fia skrev, klok som en tok, att summan av lasterna är konstant. För att bli en harmonisk människa måste jag således kompensera för de gifter jag nu missunnar min kropp.
Vad ska jag göra då?
Jag äter redan alldeles för mycket och onyttigt, så den konsumtionen får inte överdrivas mer. Hm... Jag tränar lagom enligt mig själv, har ingen lust att bli träningsnarkoman, låter skitjobbigt ju. Knark har aldrig varit min grej, ty min hjärna är tillräckligt osammanhängande i alla fall, tro mig. Mja...
Tips?!!
Trött och fet
Nu är det segt hörrni... Det blir mer och mer trögt att gå upp på morgonen, trots ljusare tider.
Kan det bero på min nya livsstil? Eller, nu tog jag kanske i... Men jag har minskat mitt kaffeintag ordentligt. Kom på att det aldrig kan vara nyttigt att börja varje dag med jumbokoppen Hubert. Så nu får det räcka med den normala muggen Märta. Sen försöker jag att inte dricka mer kaffe under hela dagen. Förut blev det upp mot litern varje dag, nu är jag nere på 2,5 deciliter. Är det därför jag är trött nu?
Sen har jag slutat ta min kvällscigarett. Och jag vet inte om det är därför, eller tack var det minskade kaffeintaget, men jag har inte drömt mardrömmar på drygt en vecka! Det är verkligen rekord!
Nu låter det som jag blivit värsta hälsomänniskan, men tro mig, det har jag inte. Ty fettet omsluter min lekamen likt boaormen runt sitt byte. Målmedvetet, förödande och icke särskilt klädsamt. Urk...
Arbete pågår
Och vad tror ni att det är för slags pjäs affischen gör reklam för?
Rapar och jordgubbar
I skrivande stund så har min väninnas femåriga dotter Leona raptävling. Det finns två deltagare i tävlingen. Leona och coca colan. Men ingen vinner, för då måste man dricka upp heeela colan. Japp, så kan man sysselsätta sig en måndagkväll.
Innan hon började tävlingsrapningen sa hon följande kloka ord:
"Tänk när vi dör, då kan vi trolla fram jordgubbar. Vi behöver ju inte vara ledsna för då är vi ju där samtidigt"
Det är så vackert så man kan gråta en skvätt!
Biologisk klocka och varselhot...
Jag tror jag känner min biologiska klocka ticka... Tack, tack, tick, tack...
Jag slits mellan två helt olika känslor. Den ena känslan säger att det är himla praktiskt och skönt att redan ha barnafödandet gjort. Småbarnsåren är arbetssamma. Nu har jag och maken tid att rå om varandra, att resa, att vara egoistiska.
Den andra känslan säger "Jag vill ha bäääbis". Jag måste säga att den andra känslan inte argumenterar riktigt lika moget som den första...
Så läste jag i morgontidningen att politikerna föreslår att Kulturskolan i Katrineholm ska spara in på en tjänst. Tänk om det blir min. Urk...
Har jag något annat att förtälja så här en måndagsmorgon? Mja, jag kan ju säga att jag och systra min var på Friskis tillsammans igår. Det var störtkul och jag håller tummarna för att vi blir Friskisbästisar! Visst vore det klämkäckt?
Gurgelblutt
Det är ingen positiv känsla.
Det är dumt. Jag föredrar att känna mig positiv. Lite mer girgelblitt.
Men nu får jag acceptera att det känns gurgelblutt.
Japp.
Jag piggar upp mig med en bild på min syster. Den är kul. Vi ska gå på Friskis tillsammans idag! Det är lite girgelblitt!
Manuset är färdigt!
Det är så himla skönt!
Några av er vet att jag den sista tiden kämpat med ett manus. En omskriven variant av Snövit som ska framföras av teatergruppen "Vad tänkte vi". Historien blev ganska bra, men slutet blev inte riktigt... Ja, det blev inget slut helt enkelt!
Men i veckan har jag fått lite goda tips och råd. Från väntat och mindre väntat håll. Och nu är manuset klart! Jippi!
Jag är så jädra nöjd! Dubbeljippi!!!
Hundra år sen?
Jag känner knappt igen mig själv på bilderna. Jisses. Och mina elever var så små, så små, så små...
Någon som vet när dom är tagna?