Novalie och maskar är onda
Idag har jag fyllt år! Hurra, hurra, hurra för mig som är hela 33 år gammal nu!
Därför har vi haft gäster hela dagen. Jag har fått underbara presenter, jippi!
När vi fikade tog Malin (min systerdotter) ett underbart foto på Novalie (Malins systerdotter). Hon ser så jädra ond ut! Mohaha!!!
Jag tror jag har mask. Det är ackligt... Ville bara säga det! Hej svejs!
Föreläsning och sånt
Idag har jag varit på föreläsning. Schyssta pajsare hade ordnat så alla pedagoger i Katrineholms kommun (vi snackar mååånga pedagoger) fick gå och lyssna på den där gymnastikläraren från serien "Klass 9a". Vet ni vem han är?
Föreläsning handlade om hur man gör för att komma någon vart. Med sina elever. Med sig själv. Med sin familj. Hur man motiverar andra och sig själv. Det var fantastiskt bra. Japp. Helt enkelt. Busbra.
Under föreläsningen dök en undran upp i min skalle. Med tanke på att tallåsaulan var proppfull med Katrineholmslärare så kan man ju undra hur många elever som önskade att aulan skulle sprängas.
I övrigt så känner jag mig gladare än i går. Den urdåliga gårdagsmorgonen har lämnat lite spår efter sig, men det känns lättare i alla fall.
Sen vill jag ge en ledtråd till de tappra själar som försöker lista ut varför bandet jag är med i heter "FF KNET". Listar man ut varför bandet heter FF KNET så får man ju en reserverad plats vid bandets första spelning!
Ledtråden är: INTERNET
lycka till...
Föreläsning handlade om hur man gör för att komma någon vart. Med sina elever. Med sig själv. Med sin familj. Hur man motiverar andra och sig själv. Det var fantastiskt bra. Japp. Helt enkelt. Busbra.
Under föreläsningen dök en undran upp i min skalle. Med tanke på att tallåsaulan var proppfull med Katrineholmslärare så kan man ju undra hur många elever som önskade att aulan skulle sprängas.
I övrigt så känner jag mig gladare än i går. Den urdåliga gårdagsmorgonen har lämnat lite spår efter sig, men det känns lättare i alla fall.
Sen vill jag ge en ledtråd till de tappra själar som försöker lista ut varför bandet jag är med i heter "FF KNET". Listar man ut varför bandet heter FF KNET så får man ju en reserverad plats vid bandets första spelning!
Ledtråden är: INTERNET
lycka till...
Skrutt
Tänk att en dålig morgon kan sitta i resten av dagen. Dumt.
TORSDAG EFTERMIDDAG PÅ MÅRDSTIGEN
Andersson-Wistbacka-Sjöstrand-Hoinards eftermiddag:
Charlie gjorde rent hos sin kompis Donatello. Det är kruxigt med Donatello, för det är väääldigt noga hur vi möblerar i hans akvarium. Donatello använder inte sina bakben så gärna (why?!!) så vi måste handikappanpassa alltihop. Annars drunknar han... Knasig sköldpadda det där. Men söt.
Thomas läste... hm... kan vi säga.
När jag tog fram kameran slog Carenina blixtsnabbt ihop häftet hon pysslade med. På framsidan av häftet står det "Love". Undrar vad för hemligheter som står skrivna i bladen... Ti, hi...
Essi tog en liten tupplur bland återvinningen i tvättstugan. Störtskön kisse det där.
Jag då?
Jag befann mig lite överallt. Städade, lagade mat, fixade och donade.
Nu kommer belöningen! Barnen har lagt sig. Filmen ligger på bordet och väntar (Strangers med Liv Tyler). Och Thomas har gjort en smoothie åt mig, med både kiwi och jordgubbssmak! MUMS!!!
Charlie gjorde rent hos sin kompis Donatello. Det är kruxigt med Donatello, för det är väääldigt noga hur vi möblerar i hans akvarium. Donatello använder inte sina bakben så gärna (why?!!) så vi måste handikappanpassa alltihop. Annars drunknar han... Knasig sköldpadda det där. Men söt.
Thomas läste... hm... kan vi säga.
När jag tog fram kameran slog Carenina blixtsnabbt ihop häftet hon pysslade med. På framsidan av häftet står det "Love". Undrar vad för hemligheter som står skrivna i bladen... Ti, hi...
Essi tog en liten tupplur bland återvinningen i tvättstugan. Störtskön kisse det där.
Jag då?
Jag befann mig lite överallt. Städade, lagade mat, fixade och donade.
Nu kommer belöningen! Barnen har lagt sig. Filmen ligger på bordet och väntar (Strangers med Liv Tyler). Och Thomas har gjort en smoothie åt mig, med både kiwi och jordgubbssmak! MUMS!!!
STÄMMOR, STÄMMOR, STÄMMOR
Phiu... Sitter och försöker klura ut stämmor till de tre låtarna som utgör coverbandet FF KNETS repertoar. Det är svårt! Och roligt! Phiu...
Än så länge har ingen lyckats gissa rätt på frågan "Var kommer namnet FF KNET ifrån?". Ni vet väl att första priset är reserverade platser vid FF KNETS första spelning?
Kom igen nu, vad tror ni?!!
Än så länge har ingen lyckats gissa rätt på frågan "Var kommer namnet FF KNET ifrån?". Ni vet väl att första priset är reserverade platser vid FF KNETS första spelning?
Kom igen nu, vad tror ni?!!
KLURIGT SPEL
http://www.jesper.nu/onlinespel/ovrigt/maze.php
Gå till adressen jag skrivit här ovan, testa spelet och berätta hur långt du kom! Själv klarade jag nääästan nivå tre. Någon som slår mig?!!
Inget dramatiskt institut för mig
Nu har jag fått besked om att jag inte kommit in på Dramatiska Institutets filmmanusutbildning. Det är väl tråkigt antar jag. Men jag är inte särskilt ledsen. Inte tom. Inte bedrövad. Inte arg. Inte besviken.
När jag öppnade kuvertet kändes det lite som när man skrapar en trisslott. Man hoppas, hoppas, hoppas. För kanske...
Sen blir det naturligtvis inget. Och då... Nä, vänta förresten! Jag tror jag blir mer besviken när jag inte vinner miljoner på triss än vad jag blev när jag läste det negativa beskedet från Dramatiska Institutet.
Inte så konstigt egentligen. Triss, och alla andra äckliga lotterier, har ju utformat sin marknadsföring så att vi ska tro att så fort man köper en lott blir man ekonomiskt oberoende. Man blir nästan lite förvånad när man inte får någon vinst. Dramatiska Institutet däremot, dom berättar från start att det bara är fyra personer vartannat år som kommer in på utbildningen. Inga falska bilder målas upp.
Tack Dramatiska Institutet! Dra åt skogen Triss och alla andra förbannade spel!
När jag öppnade kuvertet kändes det lite som när man skrapar en trisslott. Man hoppas, hoppas, hoppas. För kanske...
Sen blir det naturligtvis inget. Och då... Nä, vänta förresten! Jag tror jag blir mer besviken när jag inte vinner miljoner på triss än vad jag blev när jag läste det negativa beskedet från Dramatiska Institutet.
Inte så konstigt egentligen. Triss, och alla andra äckliga lotterier, har ju utformat sin marknadsföring så att vi ska tro att så fort man köper en lott blir man ekonomiskt oberoende. Man blir nästan lite förvånad när man inte får någon vinst. Dramatiska Institutet däremot, dom berättar från start att det bara är fyra personer vartannat år som kommer in på utbildningen. Inga falska bilder målas upp.
Tack Dramatiska Institutet! Dra åt skogen Triss och alla andra förbannade spel!
PLANKSTEKSMUMS
Ikväll hade kocken hemma hos oss lagat plankstek. Det är ju banne mig helt otroligt vilken lyx!
Det går faktiskt att se på fotot hur förväntansfulla familjemedlemmarna är. (Jag lovar att jag ser lika förväntansfull ut där jag står bakom kameran) Och ingen blev besviken. Det smakade smask, mums och en hel del filibabba.
Kocken är ju alltså inte jag, utan min man. Så ingen tror att jag försöker ta åt mig äran.
Idag har vi varit en riktigt duktig familj. Vi har städat, diskat, tvättat, varit snälla och rara. Dottern gav sonen en plansch som hon hittade på sitt rum som hon tänkte att han kanske ville ha och det vill han. Alla som känner oss förstår att det var ett underbart litet fenomen. Sonen har varit på bio. Vi har satt möbeltassar på vardagsrumsmöblerna. Och lampsladden i ett av barnens rum har äntligen fästs upp i taket med små krokar.
Känns nästan som om vi lekte att vi är en riktig familj. Vilket är märkligt eftersom vi faktiskt ÄR en riktig familj. Ja, vad menar jag egentligen?
Blinda Melissa
Vår råtta Melissa är hundra år gammal och blind på ena ögat. Eller, okej, hon är kanske inte hundra år. Men hon är gammal i alla fall. Vi är lika förvånade varje dag att hon fortfarande lever.
I höstas fick hon en väldigt svår infektion i ena ögat. Halva huvudet svullnade så vi trodde ögat skulle ploppa ut. Vi var dessutom helt övertygade om att hon skulle dö. Men nä då. Stålråttan överlevde, men inte ögat.
Nu ser Melissa ganska cool ut. Som en slags... ond råtta. Med ett vitt öga.
Tyvärr verkar det som att det friska ögat inte mår så bra just nu, så då kanske man inte ska kalla det friskt... Hon har kliat sig en del och det är bara att hoppas att det inte blir lika illa som med det vita ögat.
I höstas fick hon en väldigt svår infektion i ena ögat. Halva huvudet svullnade så vi trodde ögat skulle ploppa ut. Vi var dessutom helt övertygade om att hon skulle dö. Men nä då. Stålråttan överlevde, men inte ögat.
Nu ser Melissa ganska cool ut. Som en slags... ond råtta. Med ett vitt öga.
Tyvärr verkar det som att det friska ögat inte mår så bra just nu, så då kanske man inte ska kalla det friskt... Hon har kliat sig en del och det är bara att hoppas att det inte blir lika illa som med det vita ögat.
EN GÄDDA I FONTANELLEN
Idag har jag sett Katrineholmsrevyn "En gädda i fontanellen". Lite knepig känsla eftersom det är första gången på tio år som jag inte är med själv... Men jag har åtminstone skrivit två av sketcherna tillsammans med min man.
Man kan lugnt säga att revyn klarar sig alldeles utmärkt utan mig. Ensemblen strålar ut en redig mysstämning över publiken. Och jag känner mig väldans umbärlig. Alltså, är "umbärlig" ett ord? Man säger oftast oumbärlig... Ja, ja... Hur som helst...
Min son var skapligt stolt över sin pappa som för första gången medverkade som skådis. Och Charlies pappa gjorde verkligen världens bästa tänkbara debut! Wow!!!
Jag är ändå förvånansvärt lite avundsjuk på skådisarna. Det råder liksom ingen tvekan om att det var ett klokt val av mig att inte vara med i år. Jag måste, måste, måste tänka på hur jag spenderar timmarna som utgör mitt liv. Så är det bara.
Men hörrni. Nu tänker jag och min mensvärk ta en folköl från kylen och njuta av minnena från kvällens föreställning.
Charlie och hans pappa vid förra årets skolavslutning. Nu har pappa Tomas betydligt mer hår både på huvud och haka!
Man kan lugnt säga att revyn klarar sig alldeles utmärkt utan mig. Ensemblen strålar ut en redig mysstämning över publiken. Och jag känner mig väldans umbärlig. Alltså, är "umbärlig" ett ord? Man säger oftast oumbärlig... Ja, ja... Hur som helst...
Min son var skapligt stolt över sin pappa som för första gången medverkade som skådis. Och Charlies pappa gjorde verkligen världens bästa tänkbara debut! Wow!!!
Jag är ändå förvånansvärt lite avundsjuk på skådisarna. Det råder liksom ingen tvekan om att det var ett klokt val av mig att inte vara med i år. Jag måste, måste, måste tänka på hur jag spenderar timmarna som utgör mitt liv. Så är det bara.
Men hörrni. Nu tänker jag och min mensvärk ta en folköl från kylen och njuta av minnena från kvällens föreställning.
Charlie och hans pappa vid förra årets skolavslutning. Nu har pappa Tomas betydligt mer hår både på huvud och haka!
HEJ MENSVÄRK
Nu kommer den. Krypande. Snart i full blom!
HEJ MENSVÄRK!!!
HEJ MENSVÄRK!!!
Igår föddes FF KNET
Igår träffades medlemmarna i bandet FF KNET för allra första gången. Det eminenta coverbandet består av mig, Ellinor Linder, Therese Fasth, Sussie Engberg, Magnus Widén och Eva Annfält.
Vår repertoar består än så länga av tre låtar, som vi nästan tränat på lite. Det är Heavens on fire, Fix you och Utan dina andetag. Dessa tre låtar är väldigt olika och det är exakt det som är så kul! Det är kul att vi får välja låtar helt själva! Och det är kul att vi hade så fantastiskt roligt! Och det är kul att... Ja, det är bara kul helt enkelt!
Det coola namnet FF KNET kan ni få fundera över om ni vill. Det finns naturligtvis en anledning till varför vi valde just det namnet. Men enligt Magnus Widén, bandets basist, är det coolast att lite nonchalant säga "Äh, nåt skulle vi ju heta...".
Men jag är inte så himla cool, så jag säger gissa varför vi heter så!!! Vinnaren får en reserverad plats på FF KNETS första spelning.
Ooops...
Jag försöker lära mig att ta det lugnt, varva ner, prioritera och allt sånt där, ni vet. Och det går inte strålande. Faktiskt inte ens bra om jag ska vara riktigt ärlig. Men jag får godkänt. På en väldigt generös skala.
När man försöker styra upp sitt alltför stressade liv finns det några saker man bör tänka på:
* Det är viktigt att lära sig säga nej.
* Det är viktigt att ta sig tid för familjen.
* Det är viktigt att inte starta ett nytt band...
Ooops...
Mitt nya band ska träffas första gången i kväll. Det är pirrigt, roligt och verkligen dunderkorkat!
Mja. Vad säger man? Oj då, det var inte meningen...
Jag har blivit tämligen fet på min ära
Jag har blivit ganska fet.
Himla trist alltså. Vad ska jag göra nu? Jag försöker motionera... Typ lite... Ibland... Och jag försöker äta nyttigt... Typ lite... Ibland...
Men när själen vill äta chokladkakor och rumpan vill sitta i tv-soffan, då är det svårt att göra något annat.
Typiskt trist att upptäcka att man fettat till sig... Suck...
Ser ni vad ofta jag har tre punkter i rad?
Typisk fetton att göra så...
...
KURATORN OCH JAG HAR EN HEMLIS
Jag är en knepig prick. Det har jag vetat länge. Men det har blivit allt tydligare sedan ett par år. Man kan väl säga som så att min man inte har det alldeles lätt med mig där hemma. Och man kan även säga att jag inte har det alldeles lätt med mig själv. Mja... Så kan man säga.
Därför har jag börjat träffa en kurator. Och det är finemang! Alla borde träffa en sån. För det är ont om genomsunda människor där ute...
Kuratorn och jag försöker tillsammans lista ut varför jag är som jag är. Varför jag reagerar proportionslöst i olika sammanhang. Det är spännande, jobbigt och förhoppningsvis givande. Inte att reagera proportionslöst alltså! Utan att försöka lista ut varför... Öh... Ja... Äh.
Igår kändes det verkligen som om vi kom någonvart. Och det är ju bra. Problemet är bara att jag helst inte ska prata med min man om det. Ty det kommer bara att göra vår vardag förvirrad. Jag får prata om det sen, när jag och kuratorn kommit lite längre i vårt arbete. Men helst inte än...
MAAAHHH!!! Jobbigt... Jag vill ju så gärna berätta!!!
Londontradition
En helg om året, tre år i rad, har jag och min man varit i London. Jisses vad vi trivs där.
Senast var vi där i helgen. På lördagen genomförde vi vår allra heligaste tradition. Med inhandlad matsäck från Starbucks satte vi oss på trappan utanför British museum och bara njöt av livet!
Vi hade rackarns tur med vädret! Sol, sol, sol! Sent på kvällen blev det regn, regn, regn. Kläderna blev dyngsura och vägrade torka. Så på söndagen gick vi omkring med blöta kläder hela dagen. Thomas och jag är förkylda nu...
Men det är ett pris vi är villiga att betala! Dessutom fick jag anledning att köpa ny jacka. Min slitna jacka från Ryssland ligger nu kastad i en gränd, bland andra sopor, i London. På kroken i hallen, här i Katrineholm, hänger istället en fräsch gul och vit vintageinspirerad höst- och vårjacka, köpt på Petticoat Lanes marknad. Jippi!
London och Avenue Q
Nu har jag återvänt från London. Underbar helg!
Jag är lycklig, förkyld och trött!
Jag såg musikalen Avenue Q. Den går tyvärr bara till i mars. Annars skulle jag uppmuntra er alla att SE DEN, OM DET SÅ ÄR DET SISTA NI GÖR!!! Men nu är det ju ingen idé... ;D
http://www.youtube.com/watch?v=qG6TZieXgA8
Jag är lycklig, förkyld och trött!
Jag såg musikalen Avenue Q. Den går tyvärr bara till i mars. Annars skulle jag uppmuntra er alla att SE DEN, OM DET SÅ ÄR DET SISTA NI GÖR!!! Men nu är det ju ingen idé... ;D
http://www.youtube.com/watch?v=qG6TZieXgA8
Jag skäms... flyr... och förundras över människan.
Tränade aerobis på Friskis och svettis idag. Vääääldigt roligt! När vi stretchade, efter passet, gjorde instruktören reklam för ett nytt step-pass som ska börja snart.
Men det där med step up är inget för mig tror jag. Så jag lyssnade inte så noga. Inte först i alla fall. Men sen började ledaren prata om att det nya passet skulle byggas på åttor, så det verkade nästan handla om dans. Och sen tänkte jag på att han faktiskt aldrig sagt "Step Up". Så vänta nu... Det var dansstilen stepp han pratade om! Friskis och svettis ska börja en kurs i steppning! Genialt. Sjävklart vill jag börja på det!
När vi stretchat klart gick jag glad i hågen fram till ledaren för att fråga lite om det nya steppnings-passet. Instruktören intog sin allra mest serviceinriktade pose. Jag har lite svårt för det här med att vara social och prata med folk, men jag lyckades ändå få ur mig: "Jag trodde det var step up du pratade om först!" Den trevlige instruktören log "Ja, det är det ju. Men det kallas bara step nuförtiden. Men det är step up." Jag replikerade blixtsnabbt: "Preciiis. Och det är ju jätteroligt!!!"
Varför gör man så?! Det är precis som när man halkar omkull på vintern. Kvickare än den kvickaste vessla tar man sig upp på fötter igen samtidigt som man förskräckt ser sig omkring för att försäkra sig om att ingen bevittnat det fruktansvärda. Man borde ju först och främst bekymra sig om ifall man brutit något ben eller så. Men nej då. Det viktigaste är att dölja den svåra skammen.
Vi är pinsamma vi människor.
Efter att ha avslöjat min traumatiska Friskis och Svettisincident så flyr jag till London. Åter på söndag! :D
SNÄLLA HÅRDROCKSGOSSAR
Min son Charlie, tio år, har mailat en del med sångaren i hårdrocksbandet Sabaton. Sabatonsnubbarna är verkligen helt fantastiska.
Lyssna bara på det här! (Kan man skriva så? Ni lyssnar ju inte. Ni läser ju...) I julas skrev Charlie ett brev, tillverkade ett par fina trumstockar på slöjden och skickade alltsammans till sångaren Jocke Brodén. Nu har Sabaton mailat Charlie och berättat att dom har ramat in brevet och satt upp det, tillsammans med trumstockarna, i sin studio.
Hurra för snälla hårdrocksgossar!
VAD ÄR VÄL EN UTBILDNING PÅ DI...
Fick meddelande om att jag inte kommit in på Dramatiska institutets filmregiutbildning. Nähä...
Jag sökte manusskrivarutbildningen också. Men jag har inte fått veta något om det än.
Humpf...
Jag ska inte bli besviken, jag ska inte bli besviken... Inte fööör besviken i alla fall...
Jag sökte manusskrivarutbildningen också. Men jag har inte fått veta något om det än.
Humpf...
Jag ska inte bli besviken, jag ska inte bli besviken... Inte fööör besviken i alla fall...
NATTENS MONSTER
Jag drömmer mardrömmar varje natt. Varje jädra natt. Är inte det märkligt?
Jag tror mardrömmarna började ploppa upp för kanske tio år sen.
Men sedan två år tillbaka (ungefääär), så drömmer jag mardrömmar varje natt.
Man man frågar mig varje morgon "Hur har du sovit?". För det är lite olika hur mycket jag blir påverkad av mina drömmar.
I morse till exempel så var allt helt okej. Jag drömde lite om död och monster och sånt. Men den där stora rädslan och ångesten var ändå nästan obefintlig på morgonkvisten. Låt oss säga att det var en tvåa på en tiogradig skala.
En annan natt kan jag till exempel drömma att jag blir jagad och jag bara vet att det kommer att sluta illa. Så vaknar jag med ett ryck mitt i natten och så är jag så rädd att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Då är det en åtta på den tiogradiga skalan. När jag vaknar med ett ryck så har jag oftast sovit på rygg. Sammanträffande?
Det värsta är nog de riktigt... Hur ska man säga. Drömmarna som sitter kvar länge, fast jag knappt minns dom. Ibland lever dom kvar i mig i flera dagar. Som spår.
Jag är tack och lov inte ett dugg rädd för att gå och lägga mig. Kanske för att jag är knäpp, vem vet.
Ytterligare en bieffekt av mardrömmarna, förutom att jag blir skrajsen som en korv, är att jag inte alltid blir helt utvilad.
Är det någon som har en susning om sånt här med mardrömmar? Vad kan man göra?
Låtom oss hålla tummarna för varandra!
Jag deltar i en mysig tävling. Håll tummarna för mig, så jag vinner. Eller tävla själva... Då kan jag hålla tummarna för er! *fniss*
Klicka på bilden om ni vill tävla.
Klicka på bilden om ni vill tävla.
ING-en är borta!
Igår tränade jag på Friskis och Svettis (jippi). Jag provade ett puls/bas-pass. Inte alls lika kul som Aerobics eller Danspass. Men svettig blev jag, så det var bra!
Senare på kvällen pratade jag och min man om träningen.
- Vad hette det du var på idag? Vad var det för "ing"? undrade han.
- Vad menar du med "ing"? frågade jag.
- Ja, men allt slutar ju på "ing", förklarade han.
- Öh. Det jag var på hette puls/bas. Annars brukar jag gå på Aerobics eller Danspass. Inget heter något med "ing" på slutet.
- Men, jo...
- Nej. De andra passen heter Box eller Spin... Vänta! Dom har tagit bort alla "ing"!
För ni minns väl att det hette Boxing och Spinning förut? Så även om min man var lite ute cyklade så hade han lite rätt också. "Ing-en" är borta! Vart har dom tagit vägen månne?
Det är ju nästan omöjligt att låta bli att ordvitsa lite. Om att "ingen" är borta liksom... Men jag ska motstå frestelsen.
Hjulning.
Senare på kvällen pratade jag och min man om träningen.
- Vad hette det du var på idag? Vad var det för "ing"? undrade han.
- Vad menar du med "ing"? frågade jag.
- Ja, men allt slutar ju på "ing", förklarade han.
- Öh. Det jag var på hette puls/bas. Annars brukar jag gå på Aerobics eller Danspass. Inget heter något med "ing" på slutet.
- Men, jo...
- Nej. De andra passen heter Box eller Spin... Vänta! Dom har tagit bort alla "ing"!
För ni minns väl att det hette Boxing och Spinning förut? Så även om min man var lite ute cyklade så hade han lite rätt också. "Ing-en" är borta! Vart har dom tagit vägen månne?
Det är ju nästan omöjligt att låta bli att ordvitsa lite. Om att "ingen" är borta liksom... Men jag ska motstå frestelsen.
Hjulning.Dagens infall: LONDONFLYTT
Jag vill jobba och bo i London. Tänk att ta med familjen ett halvår eller ett år till London. Så himla coolt, roligt, lärorikt, you name it!
Hm... Men hur gör man då? Jag googlade lite, och det smidigaste tipset verkade vara att arbeta som nakenmodell.
Jag får reka lite när jag och Thomas drar till London över helgen.
Tips någon?!
Hm... Men hur gör man då? Jag googlade lite, och det smidigaste tipset verkade vara att arbeta som nakenmodell.
Jag får reka lite när jag och Thomas drar till London över helgen.
Tips någon?!
MAMA MORRIGANBILDER
I höstas hade universums bästa proggband Mama Morrigan en härlig spelning i Katrineholm. Tord Jönsson tog ett par bilder. Skåda och njut. Det är nästan så man kan se hur bra vi låter! Hi, hi.
Jenny Wistbacka, Therese Fasth, Anders Bergfjord, Karin Bergfjord.
Jenny Wistbacka, Therese Fasth, Krister Wistbacka.
Jenny Wistbacka, Therese Fasth, Anders Bergfjord, Karin Bergfjord.
Jenny Wistbacka, Therese Fasth, Krister Wistbacka.
FARFARS BOK
Min farfar, Bruno Wistbacka, har lämnat efter sig världens häftigaste skatt. En bok från hans värnpliktstid i Finland, 1934-1935.
När jag var liten älskade jag att titta på den bajsande gubben. Och min farfar älskade att visa sin bok för mig. Ett ömsesidigt nöje således.
Idag fascineras jag mest av min farfars fejkade permissionsansökan (bild 2) . Som orsak skriver han: "Tröttnat på alltsammans".
KONSTNÄREN LEONA, 5 ÅR
Idag fick jag den stora äran att skjutsa Leona fem år till förskolan. Som tack fick jag en teckning hon hade liggandes på sin klädhylla.
"Egentligen skulle jag ge den till pappa, men nu vill jag ge den till dig" sa hon.
"Tack. Vilka är det på bilden?" undrade jag.
"Det är du, jag, Liam (hennes lillebror) och Charlie (min son). Oj, vad konstiga vi ser ut." konstaterade Leona.
Himla praktiskt med huvudfotingar som kan vara vilka man vill!
MUSIKALLINJEN TRÄNAR BAJS-PLOPPAR
Igår hade vi årets första lektion med Musikallinjen. Det är mycket som ska göras inför föreställningen Little Shop of Horrors.
Disciplinen var väl... låt oss säga... så dääär. Och dessvärre berodde detta mycket på mig. Men seriöst! Hur lätt är det att hålla en vettig lektion när man ska öva på att låta som jet-motorer, bajs-plopp och andra märkligheter. (Dessa ljud ingår i föreställningen) Jag höll på att dö av skratt!
Hur som haver... Det blir nog bra det där.
Halva Musikallinjen.
Disciplinen var väl... låt oss säga... så dääär. Och dessvärre berodde detta mycket på mig. Men seriöst! Hur lätt är det att hålla en vettig lektion när man ska öva på att låta som jet-motorer, bajs-plopp och andra märkligheter. (Dessa ljud ingår i föreställningen) Jag höll på att dö av skratt!
Hur som haver... Det blir nog bra det där.
Halva Musikallinjen.
TOMTESTINA ÅTERUPPSTÅR
Under december 2008 skådespelade jag i Katrineholms Julkalender. Jag var den energiska Tomtestina, dotter till självaste Tomtefar. Kuligt som attan att spela barnteater på torget! Vem tusan sa att Katrineholm var en tråkig stad?
I morgon så får jag åter ikläda mig rollen som Tomtestina. Då är det dags att dansa ut julen, tillsammans med Tomtefar och alla barn som dyker upp på torget 17:30.
Att dansa ut julen är inte riktigt lika roligt som att spela julkalender. Inte alls faktiskt. Men jag hoppas jag får igång lusten och energin, både hos mig själv och barnen. Wish me luck!
Foto: Thomas Sjöstrand
CHEF SOM FÖRSTÅR
Förut hade jag en bra chef. Han var energisk och lite ångvältig. Någon som Kulturskolan behövde just då.
Nu har vi en ny chef (vi har snart haft honom i ett år, men han känns ändå som ny). Och det är så underbart med honom, för han begriper verkligen hur mycket tid och engagemang jag lägger ner i mitt arbete. Särskilt vad gäller mitt manusskrivande.
Min tidigare chef gav mig komplimanger. Men min nuvarande chef blir liksom uppriktigt imponerad av minsta kreation jag skapat. För han förstår att även ett manus på endast ett par sidor kräver en hel del tankeverksamhet för att det ska fungera ordentligt.
Jag blir så himla lycklig av att få uppskattning på det här sättet. Tror jag blir extra lycklig för jag räknade nog aldrig med att få en chef som förstod vad jag egentligen pysslar med. Hm... Konstigt.
Nu har vi en ny chef (vi har snart haft honom i ett år, men han känns ändå som ny). Och det är så underbart med honom, för han begriper verkligen hur mycket tid och engagemang jag lägger ner i mitt arbete. Särskilt vad gäller mitt manusskrivande.
Min tidigare chef gav mig komplimanger. Men min nuvarande chef blir liksom uppriktigt imponerad av minsta kreation jag skapat. För han förstår att även ett manus på endast ett par sidor kräver en hel del tankeverksamhet för att det ska fungera ordentligt.
Jag blir så himla lycklig av att få uppskattning på det här sättet. Tror jag blir extra lycklig för jag räknade nog aldrig med att få en chef som förstod vad jag egentligen pysslar med. Hm... Konstigt.
Hur tittar man på TV?
Igår kväll tittade jag på TV. Det är svårt! Kanske beror det på att jag inte är van?
Jag har lyckats lägga om mina livsrutiner en smula, på ett positivt sätt. Detta innebär att jag får tid över på kvällarna. Numera kan jag zappa runt bland tv-kanalerna i godan ro. Hurra! Eller?
Det som stör mest är den förbannade reklamen. Man hinner lagom komma in i ett program så blir det dags för avbrott. Och vilka långa reklamavbrott det är! Då tröttnar jag och zappar vidare. Fastnar då i ett annat tv-program som jag bara hinner se fem minuter av innan det blir reklamavbrott där också. Zappar då tillbaka till det program jag tittat på först, bara för att upptäcka att jag missat en massa och därför har svårt att komma in i programmet igen. När jag väl lyckats så är det reklam igen...
Det är en kamp! Och vad är det man kämpar för egentligen? Igår såg jag på en Robin Williams-komedi och Mythbusters, samtidigt. Vad gav det mig? Inte mycket...
(Jamie Hyneman i Mythbusters är väldigt lik min man)
Jag ska träna lite till på det här med tv-tittandet. Men min förhoppning är att min nya, lite lugnare livsstil kommer göra så jag varvar ner så pass mycket att jag kan börja läsa igen istället. Det ser jag fram emot.
(Familjekomedi med Robin Williams)
Jag har lyckats lägga om mina livsrutiner en smula, på ett positivt sätt. Detta innebär att jag får tid över på kvällarna. Numera kan jag zappa runt bland tv-kanalerna i godan ro. Hurra! Eller?
Det som stör mest är den förbannade reklamen. Man hinner lagom komma in i ett program så blir det dags för avbrott. Och vilka långa reklamavbrott det är! Då tröttnar jag och zappar vidare. Fastnar då i ett annat tv-program som jag bara hinner se fem minuter av innan det blir reklamavbrott där också. Zappar då tillbaka till det program jag tittat på först, bara för att upptäcka att jag missat en massa och därför har svårt att komma in i programmet igen. När jag väl lyckats så är det reklam igen...
Det är en kamp! Och vad är det man kämpar för egentligen? Igår såg jag på en Robin Williams-komedi och Mythbusters, samtidigt. Vad gav det mig? Inte mycket...
(Jamie Hyneman i Mythbusters är väldigt lik min man)Jag ska träna lite till på det här med tv-tittandet. Men min förhoppning är att min nya, lite lugnare livsstil kommer göra så jag varvar ner så pass mycket att jag kan börja läsa igen istället. Det ser jag fram emot.
(Familjekomedi med Robin Williams)SÖNDAGSARBETE
Så här i början av en termin finns det en hel del grundläggande arbete att göra om man är lärare. Som tur är går det ju med teknikens hjälp att göra en hel del hemifrån. Så idag spenderar jag X antal timmar vid datorn och jobbar som en gnu.
Bland annat har jag gjort affischen som ni kan se här. Är den okej?
ÄNGLA-CHARLIE
CHARLIE
Foto och bearbetning: Jenny Wistbacka
Minns inte när det togs. Kanske tre år sedan? I Östra Vingåker.
CHARLIES NYA HÅRLÄNGD
Charlie har klippt sig, för första gången på ett och ett halvt år. Men det blev inte så blodigt. Håret räknas fortfarande som långt tycker jag nog. Men förhoppningsvis är det betydligt lättare att borsta... Och uppenbarligen går det lika bra att spel WoW fast nästan 2 decimeter av hårsvallet försvunnit. Puh!
NY RYKER HÅRET!!!
I skrivande stund ryker sonens hår. Låt oss hylla och ta farväl av Charlies underbara hårdocks- tillika änglahår genom en serie fotografier.
ÄNTLIGEN ETT SMEKNAMN
Hela mitt snart 33-åriga liv har jag längtat efter ett smeknamn. Men tydligen är det svårt att klura ut något klämmigt och fyndigt när man heter Jenny. Ett "Jensan" har väl ropats någon gång. "Wistbacka", "Regissören", "Märta", "Nicka". De sista två smeknamnen har jag kallats av barn på skolor som blandat ihop mitt namn med mina kollegors, så det räknas kanske inte egentligen.
Men ÄNTLIGEN har jag fått ett riktigt smeknamn. Med tillhörande anekdot och allt! Jippi! På arbetet har jag i två dagar fått gå under namnet "Stackars Jenny". Detta efter en artikel i Katrineholmkuriren där det stog just så om mig. Det är roligt! Efter snart 33 år får jag äntligen känns mig som om jag... är lite extra hemma. Lite speciell. En smula mer värdefull.
"Stackars Jenny". Det är jag det.
Kom på ett annat smeknamn jag har... Min bästis barn, Leona fem år, kallar mig Camilla. Det är egentligen hennes moster som heter så, men av någon anledning så har hon fått för sig att det är mitt namn också. Min make försökte lite pedagogiskt säga: "Nu Leona, så ropar vi på JENNY". Leona nickade och ropade för fulla muggar: "CAMILLA!!!"
Kom på en grej till! Min systerdotter Malin uttalade länge mitt namn Jöno. Hon trodde att det stavades så också. Hur gulligt som helst. Tyvärr har hennes namnomformning avtagit. Bara spår finns kvar.
Men nu är det alltså inte bara barn som ger mig smeknamn. Mina alldeles vuxna kollegor har döpt om mig. Det räknas!
MVH
Stackars Jenny 
HALLELUJA...
...BILEN LEVER!!!
MORGONDAGEN ÄR DOMEDAGEN
Imorgon klockan 07:30 ska jag besikta min bil.
Vad mer behöver jag skriva?
Jag tröstar mig med en lustig bild på Essi...
Mja, känns kanske liiite bättre nu.
Vad mer behöver jag skriva?
Jag tröstar mig med en lustig bild på Essi...
Mja, känns kanske liiite bättre nu.
NU HAR JAG JOBBAT KLART!
Nä, hörrni. I morse gick jag upp tidigt, för första gången på flera veckor eftersom jag varit julledig. Jag har jobbat lite till och från idag... mest från... och klockan är 14:22. Nu måste jag nog ha ledigt tror jag. Helt slut ju.
Snark...
Snark...
REKLAMHELV*TE
Det går ju för bövelen inte att titta på tv! Det är omöjligt! Reklamen perforar de redan sopiga tv-programmen hela, hela, HELA TIDEN! JAG BLIR VANSINNIG!
Varför ställer vi upp på det här? Varför låter vi oss manipuleras varje kväll framför den äckliga dumburken? Vi är så dj*vla dumma i huvet!
MTV förresten? Var det inte massa musik på dom kanalerna en gång i tiden? Vad är det nu? SKIT! SKIT! SKIT!
Har vi inget bättre för oss än att glo på sånt här skräp? Att äta mögel och titta på eluttag är för f*n vettigare!
GLÄÄÄÄGH!!!
I MORGON BÖRJAR DET...
I morgon sätter allt igång igen. Jobbet och... öh... Ja, det är väl jobbet som sätter igång för min del. Skolorna börjar igen, för de som ska dit förstås.
Varför är det så? Att man med en tung suck känner hur jobbets ok lägger sig på ens axlar när en ledighet är över? Varför känns det som att "jaha, då var det roliga slut för den här gången"? Varför känns det som ett så nedrans stort måste och ett obehagligt krav?
Ledighet är skönt. Man varvar ner och har tid att göra alldeles för lite. Men nog borde man även uppskatta att få gå till arbetet? För inte sjutton vill man vara arbetslös? Varför känns det då så hopplöst trist när väckarklockan åter ska börja ringa?
Skulle det hjälpa om man fick samma lön för kortare arbetsdagar? Eller, kanske lite högre lön till och med? Är det tidiga morgnar och för lite pengar som är problemet? Nja, alltså, jag tror inte det. Det är något annat som är knas.
Äsch, det är så nedrans mycket som är knas med hela systemet. Hela mänskligheten. Hela jädra tjolabahoet. Så det är en tråd jag inte ids dra i just nu. Ty den tråden leder bara till en knut. En fet äcklig knut som hör till tusen och åter tusen andra trådar.
Sånt mäktar jag icke med, denna sista kvällen före arbetet, kraven och oket.
Ack och ve, det är synd om människorna...
FÖRRA ÅRET!
1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Absolut. Gifte mig till exempel.
2. Höll du några av dina nyårslöften?
Jag hade inga. Tror jag.
3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Japp.
4. Dog någon som stod dig nära?
Nej.
5. Vilka länder besökte du?
England och Irland.
6. Är det något du saknar år 2008 som du vill ha år 2009?
Harmoni i min själ för tusan!
7. Vilket datum från år 2008 kommer du alltid att minnas?
1 maj. Då fyller Charlie. Det minns jag. Det är typ det enda datum jag minns. Och 24 december. Och 31 januari. Sen är det tvärstopp. Så galet dåligt minne har jag faktiskt!
8. Vad var din största framgång 2008?
Oj... Största framgång. Vad kan det ha varit? Arbetet med Crazy Bunch kanske?
9. Största misstaget?
Usch. Sånt vill jag inte tänka på.
10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Ja. Men inget farligt.
11. Bästa köpet?
Hm... Bästa köpet... bästa köpet... MIN VINTERJACKA!!! Fast det var Thomas som köpte den.
12. Vad spenderade du mest pengar på?
Oj. Öh... Vet inte. Sms kanske... Nä. Öh... Dubbel-öh...
13. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Japp. Många saker misstänker jag.
14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2008?
Oj. Men kära värld. Det vet jag inte. Miss Li!!! Nu hjälper Thomas mig. Och det är tur. Han är som min minnesbank kan man säga.
15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Ledsnare än på länge. Men det är nog någon vits med det.
16. Vad önskar du att du gjort mer?
Motionerat.
17. Vad önskar du att du gjort mindre?
Grubblat.
18. Hur tillbringade du julen?
Med familjen.
19: hur många one night stands?
En miljon. Nä... Ti hi.
20. Favoritprogram på TV?
Nä, inget direkt. Vi ser tv-serier på dvd istället.
21. Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året?
Nä.
22. Bästa boken du läste i år?
Låt den rätte komma in.
23. Största musikaliska upptäckten?
Miss Li.
24. Något du önskade dig och fick?
Kärlek.
26. Något du önskade dig men inte fick?
Öh... Harmoni kanske?
27. Årets bästa film?
Juno.
28. Vad gjorde du på din födelsedag 2008?
Då åt vi goda grejor på Mårdstigen.
29. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Harmoni...
30. Hur skulle du beskriva din stil år 2008?
Jag ber Thomas om hjälp, men han är tyst nu... Men till slut säger han Bohemian chic. Öh..
31. Vad fick dig att må bra?
Ja, det är ju det jag måste lista ut. Något är det ju. Liksom. Kärlek och sånt.
32. Vilken kändis var du mest sugen på?
Oj. Kändis. Jaha. Säg det. Men gud så usel jag är på att fylla i smart på den här listan!!!
33. Vem saknade du?
Blixten när han flyttade.
34. De bästa nya människorna du träffade?
Jaha... Öh... Nya människor... Ja... Vilka är det? Har jag träffat såna?
Nä, jag ger upp.
Härmed besultar jag att folk utan minne icke bör fylla i dylika listor!!!
DET ÄR SYND OM MIG
Nu är det officiellt, det är synd om mig!
"stackars Jenny Wistbacka"
Katrineholmskuriren, måndag 5 januari 2009, sidan 15
"stackars Jenny Wistbacka"
Katrineholmskuriren, måndag 5 januari 2009, sidan 15
KATRINEHOLMSREVYN BRILJERAR
Idag besökte jag Katrineholmsrevyns musikrepetition. Och vet ni vad? Dom var så otroligt begåvade, roliga, fyndiga, vältajamade och you name it. För första gången på drygt tio år medverkar jag inte i ensemblen och det kommer bli braksuccé i år. UTAN MIG!!!
När mitt mastodont-ego accepterat detta faktum, så är det bara för mig att säga grattis till revyn. Grattis till den välförtjänta succé som väntar. Alla som inte tänker se En gädda i fontanellen på Cosmos är ena rediga puckon!
Pontus Kinnander, Ellinor Linder, Lena Andersson, Arne Eklöf.
Lena Andersson, Ellinor Linder, Carin Widén.
Tomas Andersson, Lena Andersson, Ellinor Linder.
Lena Andersson, Pontus Kinnander, Agneta Welander, Ellinor Linder, Carin Widén, Arne Eklöf.
Tomas Andersson, Nibbe Johansson, Anders Bergfjord, Lena Andersson.
Tomas Andersson, Lena Andersson, Ellinor Linder.
Lena Andersson, Ellinor Linder.
NYÅRSPOEM
Året har börjat, en ny tid för dig
En chans att förändras, bli kristen, bli gay
Gör vad som krävs för att du ska bli du
För tiden du har är den tid som är nu
Bli modig, bli lycklig, få muskler, bli snygg
Börja ta för dig, låt bli att va´ skygg
Eller bli ful som en kråka på tjack
Ät bara mat som du köpt på nå´n mack
Lycka är målet som ingen kan nå
Men glädje och ögonblick, det kan du få
Varva ner, varva upp, läs en bok, sjung en sång
För livet det lever vi bara en gång
GOTT NYTT ÅR
En chans att förändras, bli kristen, bli gay
Gör vad som krävs för att du ska bli du
För tiden du har är den tid som är nu
Bli modig, bli lycklig, få muskler, bli snygg
Börja ta för dig, låt bli att va´ skygg
Eller bli ful som en kråka på tjack
Ät bara mat som du köpt på nå´n mack
Lycka är målet som ingen kan nå
Men glädje och ögonblick, det kan du få
Varva ner, varva upp, läs en bok, sjung en sång
För livet det lever vi bara en gång
GOTT NYTT ÅR
SÖTASTE NYÅRSFIRAREN
Igår firade vi nyår tillsammans med goda vänner. Och nu tänkte jag citera Leona, fem år, som var med. För hon säger alltid så roliga saker. Men jag kan nästa inte välja vad som var bäst av allt hon sa igår!
Vad sägs om klassikern i ny tappning "Det var två tomater som skulle gå på en väg. Så sa den ena: Hej!" Sen funderade Leona lite och sa "Vänta, jag börjar om...".
Sen bjöd hon på en udda gissningslek: "Du får gissa vad jag har här. Jag säger det på engelska. Weooowaooliii. Gissa nu!"
Eller vad sägs om skräckhistorien som slutar så här: "Dom var så rädda så rädda, för det lät som någon som skrapade på sitt ben. Så dom var så rädda, så rädda. Men då tände dom lampan. Och vet ni vad det var? Det var ju bara pappan som satt och skrapade på sitt ben!"
