FARFARS BOK
Min farfar, Bruno Wistbacka, har lämnat efter sig världens häftigaste skatt. En bok från hans värnpliktstid i Finland, 1934-1935.
När jag var liten älskade jag att titta på den bajsande gubben. Och min farfar älskade att visa sin bok för mig. Ett ömsesidigt nöje således.
Idag fascineras jag mest av min farfars fejkade permissionsansökan (bild 2) . Som orsak skriver han: "Tröttnat på alltsammans".
Hej, hittade dig via kommentaren på min blogg. Blir lite nyfike på namnet Wistbacka. Är du bördig från Österbotten i Finland... jag har för mig att det finns Wistbacka i Terjärv o Småbönders.
heej :) kolla gärna in och kommentera min blogg! ;):) (eller följ/prenummerera på den) :)
svar: haha nej, det är hälsosamt jenny! :D
Apropå din kommentar hos mig. Även "förklädda" gåvor är värt besväret när det gäller att lära sig att det är lika viktigt att ge som att ta. :)
Det var en fin bok du har där. Var rädd om den.
Sv: Åh, jag förstår det, jag har aldrig varit i London, men jag hoppas att det är lika fint som alla säger! (:
Det är verkligen jättekul med gamla böcker och minnen..
Wow! Hade ingen aning om den boken. Vilken jättegrej! Det är helt fantastiskt tycker jag att det finns kvar något sånt från den tiden!
hihi ja monki är bäst :)
Vad tufft! :D
Hejsan
Tack för raderna i min blogg :)
Vilket roligt minne du har kvar av farfar.
Måste vara jätteskoj att ha en sådan skatt kvar från tidigare tid
Hälsn
Anki
Hej igen.
Min länkadress blev fel i mitt förra inlägg.
Nu stämmer bloggadressen
Mysig blogg, kikade runt och blev glad.
