RATTENS TANKAR I ROSTIG BUR
Tiden är inte längre full av längtan, inte längre full av hopp. Sandkornen har för länge sedan avslutat sin resa mot timglasets botten. Ratten minns inte längre när den gav upp, och det spelar heller ingen roll. "Här ligger jag nu. Nu och för alltid. Jag är inte ledsen, inte arg, inte besviken. Jag bara är, om ens det."
Kommentarer
Trackback
