Kronisk glädje?
Har jag pratat om det här förut..? Äh, då tar jag det igen i så fall...
Många tror att jag är glad jämt. Det är väl inte så konstigt, eftersom jag ofta skrattar och gärna högt. Men jag kan garantera er att mitt humör består av fler sidor än glädje. 
Denna bild är inte tillgjord på något vis. Så här ser jag ut när jag går upp på morgonen. Inte många spår av glädje där inte.
Samma sak med min mamma. Som barn fick man ofta höra att vi hade en mor som alltid var glad. Detta kunde sägas samma dag som mamma haft ett flertal utbrott hemmavid innehållande diverse nyuppfunna svordomar. Man kunde inte annat än imponeras av mammas val av udda ordkombinationer då saker inte gick hennes väg.
Både min mor och jag är ganska arga personer. Vi är även bittra och lättstötta. Sen är vi glada ibland också. Lite osunt hysteriskt glada. Detta är saninngen gott folk. Såna är vi. Jag och mor. HA, HA, HA, HA, HA!!!
