wistbacka

Ibland roas jag av att jag är lite gulligt disträ. Jag finner det dock inte lika lustigt när konsekvenserna av min tankspriddhet leder till höga kostnader.

För ett par veckor sedan glömde jag stänga bildörren efter ett biobesök. Batteriet dog och verkstan tjänade en vacker peng på att installera ett nytt.

Igår slarvade jag bort min mobil. Den ligger med största sannolikhet i en snödriva någonstans. Eftersom jag lever mitt liv genom mobilen (okej, en lätt underdrift) så köpte jag en ny med det samma. En fin liten rosa sak som naturligtvis kostar en del.

I morse åkte jag till jobbet och en kollega bad att få se min nya mobil. Det var så där lagom lustigt när jag förstod att jag tappat bort den också... Tack och lov hittade jag den, lite bucklig och skrapad, på ett korridorgolv på jobbet.

Så kom jag att tänka på en grej. Tänk om mina barn betedde sig på samma sätt. Om dom glömt stänga bildörren efter ett biobesök så batteriet fick bytas. Jag skulle ju bli urförbannad! Eller om de slarvade bort mobilen och krävde en ny samma dag. "Fat chance" skulle jag säga då!

Tack och lov är jag inte min min mamma. Då skulle jag ge mig en redig utskällning!