wistbacka

Klockan 9:00 i morse samlades världens bästa lag "Där ser man" på Kulturskolan, redo att emottaga instruktioner från tävlingsarrangörerna.

Via mobilen fick vi veta att filmens tema skulle vara jubiluem. En sockerbit, ett stuprör och en nyckel skulle vara med i filmen. Vi skulle vistas på en badplats, en servering och bakom en tv.

SÅ! Nu var det bara att sätta igång och skapa en film! Senast klockan 9:00 i morgon bitti ska en färdig film kunna beskådas av arrangörerna. Alltså har man 24 timmar på sig allt som allt.

Det tog Rodi ungefär 0,2 sekunder att komma på vad filmen skulle handla om. En ensam man som skulle fira sitt långa lyckliga äktenskap. Det var bara det att frun var död... Snyft...

Helt strålande!

Jag ringde mamma och hörde efter om hon och pappa kunde tänka sig att skådespela. Och jajjamän, de hoppade på tåget direkt!

Vi for ut och filmade vid Djulö herrgårdscafé. Kristina Issa och Joakim Lang spelade ett lyckligt ungt par. Min pappa mindes tiden med sin döda fru. Här fick vi med sockerbit, nyckel och stuprör direkt! Hur? Ja, det får ni se på filmen...

Sen ilade vi raskt iväg till Dulö beach. Där filmade vi stackars pappa på en bänk. Mamma och Rodi lyckades få tag i ett gäng statister från Djulö camping. Vi ville ju inte ha en öde strand. Det skulle myllra av folk. Vilket det till slut gjorde. Jeff Lindström, Annicka Halvarsson, Lotta Asplund och Maja Asplund gjorde dessutom alldeles strålande insatser. Maja satte sig bredvid den ensamma farbrorn (pappa) men Jeff, Lotta och Annicka tänkte direkt att det var en farbror med otäcka avsikter så de slet hastigt bort henne.

Efter denna underbara sceninspelning så komponerade jag och Rodi en låt till filmen. När den var färdigskissad åkte vi till Karin Bergfjord och hennes piano. Lars Halvarsson spelade in ljudet, Karin spelade och Rodi och jag sjöng. Inte helt rent hela tiden. Men fullt godkänt!

Nu var det dags att åka hem till pappa i Östra Vingåker och spela in den sista scenen.

Vi hade lånat Jeffs lilla tv, så den fick följa med. Sen spelade vi in pappa när han försökte titta på en film från när han och hans döda fru firade 25 år tillsammans. Men det gick inte så bra för honom att se på filmen, så till slut deppade han ihop bakom tv:n.

Allt material var nu fixat!

Bara att dra iväg till Kulturskolan och redigeringsprogrammet. Klippa och fixa och dona.

Resultatet blev alldeles strålande! Okej, ingen oscarvinnare kanske. Men en väldigt gripande musikfilm.

Det enda som nu återstår är att ladda upp filmen på youtube. Det är bara det att det tydligen kommer ta fem timmar... FEM TIMMAR!!!

Ja, ja... Tur att vi jobbade så effektivt så att tiden räcker till!