wistbacka

Några av er känner till att jag varit en ofrivillig djurplågare. Hm... I och för sig kanske man alltid är djurplågare så länge man har djur i fångenskap. Det där är en definitionsfråga antar jag.

Hur som haver, jag köpte en reeves kärrsköldpadda för cirka ett och ett halvt år sedan. Personalen i djuraffären gav mig information om hur sköldpaddan skulle skötas. Nu har det visat sig att informationen varit felaktig.

Jag har därför tagit reda på massor med fakta om exakt vilken miljö precis den här arten trivs i. Jag ger honom varierad kost och tillskott och bla, bla, bla. Nu har sköldisen det hur bra som helst.

Tyvärr har en hel del skada redan skett. Skalet är svårt angripet av någon slags röta.

Duktig som jag är numera har jag frågat en mängd intresserade människor på nätet vad jag ska göra för att behandla rötan. De flesta har svarat att jag ska behandla med jodopax vilket jag nu har gjort ett tag.

Jag har gnidit in jodopaxet med en mjuk tandborste. Tålmodigt har jag borstat in medlet, riktigt ordentligt, låtit det torka. Duktiga jag!

Men skalet har inte alls blivit bättre, snarare tvärtom.

Jag kontaktade en lokal veterinär, som i sin tur rekommenderade en sköldpaddsspecialist som jag nu har mailkonatkt med. Det första sköldpadssexperten skrev var att jag omedelbart skulle sluta med jodopax eftersom det är giftigt för sköldpaddor.

VAD TUSAN!

Jag har alltså gnidit in gift i min sköldpadda!

När ska lidandet sluta för den lilla kraken? Först får han bo i fel miljö, får fel mat. Blir sjuk. Men inte nog med det. Nej då, sen gnider matte in stackarn med gift! DAGLIGEN!

Suck...

Nu har jag mailat bilder på skalet till experten, så ska vi se vad jag får för råd härnäst.