wistbacka

Jag har mardrömmar nästan varje natt. Naturligtvis är det väldigt jobbigt. Men om man ska säga något positivt om mina mardrömmar så är det att dom aldrig upphör att förvåna.

Det är inte så att jag drömmar samma dröm varje natt. Oh, nej. De skräckfyllda historierna är väldigt olika. Sist sulle jag ta mig över ett träsk. Problemet vara bara att en slags anordning med roterande, sylvassa blad, var upphängd i vattnet. Och att ta sig över träsket utan att bli strimlad i småbitar verkade vara en omöjlig uppgift. Hur det gick? Det får man ju aldrig riktigt veta. Jag vaknar precis när det är som läskigast.

Nätterna före träskdrömmen hade jag för ovanlighetens skull samma tema på mina mardrömmar tre nätter i rad. Temat var "fastklämd i trä".

Första natten skulle jag ta mig från ett hus till ett annat. Den enda vägen var förstås vindsvägen. (Drömmar är inte särskilt logiska) Jag var tvungen att krypa eftersom det var lågt till tak. Ju, närmare det andra huset jag kom desto trängre blev det. Trätaket rörde snart vid min rygg och jag fick börja åla mig fram och lägga huvudet på sidan för att inte fastna. Jag kunde känna det dammiga trägolvet mot min kind. Det fanns ingen möjlighet att återvända, det gick bara att försöka komma framåt. Jag insåg att jag skulle fastna och jag gjorde allt jag kunde för att inte drabbas av panik. Så förstod jag också att det förmodligen skulle komma spindlar krypandes mot mig vilket ögonblick som helst... Huggarns.

Andra natten gick jag i skogen. Det var mörkt och fuktigt. Jag skulle ta mig fram till ett hus. När jag vandrade mot huset upptäckte jag att träden liksom formade en slags tunnel jag var tvungen att ta mig igenom. Stammarna var böjda så att tunneln blev smalare och smalare. Det gick inte att vända om, jag var tvungen att ta mig framåt, mot huset. Det blev svårare och svårare att ta sig någonstans och jag kände hur tunneln skulle sluta sig framför mig, kring mig, innan jag skulle få möjlighet att nå fram till mitt mål. Jahapps...

Så var det en natt till. Hm... Vad var det ni igen? Jo! Jag var på Kapp Ahl! Och så fick jag gå ut på lagret, för jag kanske kände någon i personalen. De ville visa sitt nya rum som de hade byggt! Rummet var stort och luftigt, byggt av ljusa, obehandlade träplankor. Det fanns visst en fin naturutsikt tror jag. Jaha, det här var ju ett annorlunda rum tänkte jag. Så plötsligt blickar jag upp mot taket och upptäcker att det har samma material som övriga rummet. Jag blir kallsvettig då detta innebär att rummet ser ut som en låda. Sen är det lite konstigt, för rummet är på något sätt format i olika nivåer, lite som en bastu där bänkarna liksom är inbyggda i själva rumskuben. Äh... På något sätt inser jag att jag inte kommer komma ut från den här trälådan. Jag känner mig liten som Alice i Underlandet när hon ätit en knasig kaka. Fast samtidigt upplever jag rummet som trångt. Och för att ge drömmen lite extra krydda, så hade jag inga trosor på mig och skämdes över att behöva visa rumpan när jag bokstavligen försökte klättra på väggarna iklädd endast en kort svart klänning. Där var jag, fast i trälådan, för alltid.

Så! Hörrni drömtydare därute! Vad betyder detta?!